Urladdningen kom i torsdags. Satt i fåtöljen och grät som ett barn i 2 timmar. 8 månaders ångest måste ju komma ut förr eller senare?

Tack vare er, mina fantastiska älskade vänner tog jag mig igenom den stunden också. Vad skulle jag gjort utan er? Jag kommer aldrig att kunna förklara för er hur viktiga ni är eller hur mycket det betyder för mig att ha er i mitt liv! Utan er hade jag aldrig tagit mig igenom de här månaderna.
Ni har tålmodigt lyssnat på mitt "kräkande", gråtande och svärande både dagar och nätter. Ni har "kräkt", gråtit och svurit med mig oavsett tidpunkt på dygnet. Jag bara hoppas att jag nån gång kan återgälda er för vad ni har gjort för mig under den här tiden.
Ni finns ömt bevarade i mitt hjärta för alltid! Jag älskar er!

Jenny