Har fått i uppgift av Försäkringskassan/ arbetsterapeuten att dokumentera min smärta... Jovisst det kan jag väl göra men hur då? Jag har ont som f-n? Nä, jag ska "värdera" den på en skala 1- 10 efter varje arbetsdag och hur jag mår när jag jobbat många timmar i sträck, packat upp varor o s v.

Förra fredan fick jag jobba 8 timmar och då grät jag av smärta och trötthet när jag körde hem, vilken siffra ska jag sätta där? För mig beror det ju på hur jag har fått sova och hur dagen har varit i största allmänhet hur jag kan hantera smärtan, men den dan kan jag nog sätta en 9 eller 10 på...

Eftersom min kära make snarkar som en timmerhuggare så sover jag numera med öronproppar och det har hjälpt. De och mina underbara Nikkenprodukter har gett mig ett helt nytt liv känns det som. Min smärta syns ju inte för min omgivning.

Fick diagnosen överrörlighet eller Hypermobilitetssyndrom som det så elegant heter på latin (eller vilket språk det nu är) för 6 år sen och de första 3 åren var jag konstant hög kändes det som. Som mest var jag uppe i 8 Citodon/ dag och dubbla sömntabletter/ antidepressivt (Tryptizol) till natten.

Den här bloggen får väl bli min smärtdagbok. Kan man skicka detta till Fk sen?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Godmorgon världen    Sitter i  min nya lägenhet och njuter av tystnaden. Det är bara jag och mitt kaffe. Flickorna sover, Fonzie ligger bredvid mig i soffan och snarkar och Sotis... Jaja, helt tyst är här ju inte    Snart är det dags att s...

Fredagkväll... Är ensam, sånär som på mina två fyrbenta pojkar som gör sitt bästa för att tränga ner mig från soffan när de inte diskuterar vem av dem som ska ligga i Fonzies korg eller om de faktiskt får plats bägge två    Vin i glaset, X-Factor...

     Precis så känner jag det nu... Det är egentligen rätt märkligt hur ens liv förändras i en handvändning. De första 2 månaderna efter jag fick reda på Björns otrohet befann jag mig i ett chocktillstånd, jag varken åt, sov eller "levde". Gick n...

    Så sanna de orden är. Under de här 8 månaderna har jag verkligen upptäckt vilka mina verkliga vänner är. Ni har stått bakom mig oavsett tid på dygnet. Jag har kunnat ringa er när det har känts som om sorgen skulle riva sönder mitt bröst, när...

Urladdningen kom i torsdags. Satt i fåtöljen och grät som ett barn i 2 timmar. 8 månaders ångest måste ju komma ut förr eller senare? Tack vare er, mina fantastiska älskade vänner tog jag mig igenom den stunden också. Vad skulle jag gjort utan e...