Vet egentligen inte varför jag känner som jag gör idag...

Solen skiner och då skulle ju vårkänslorna rusa runt i kroppen och man skulle gå runt med ett leende på läpparna men jag vill helst gå och dra täcket över huvudet och titta ut imorgon istället =O(. Vårdepression??

Har absolut ingen förklaring till känslorna och det retar gallfeber på mig!!

Läste på KvP att: "De vanligaste tecknen på vårdeppighet är nedstämdhet och minskad lust att göra något." Japp! That's me! "Forskarna tror att nedstämdheten på våren kan förklaras med att kroppen och själen är i otakt." Hmmm...
"När ljuset kommer tillbaka väldigt snabbt ökar halten av hormonet kortisol. Kroppen blir piggare - men psyket behöver längre tid för att klara omställningen." Hehehe jag är trög...
"Det kan dröja ända fram till maj innan man kommer i fas"!!?? Äh, du skojar??!!

Jaja, jag piggnar till i maj då... Kan man gå i ide tills dess? Då kanske jag slipper den här förbannade värken också! Är såå trött på den just nu. Hade gjort vad som helst för att slippa den om så bara för en dag eller två. Vill ju inte ta Tramadol heller. Mår inte bra av dem och efter den har slutat verka så blir jag "bakis". Häller hellre i mig en flaska vin då faktiskt.

Vaknade imorse med en hals som ett öppet sår. Vill inte bli förkyld och har dessutom inte tid till det heller. Stackars Björn önskade väl att det var han som sovit med öronpropparna inatt. Vet att jag kan snarka som ett helt skogshuggarteam när jag sätter den sidan till (ska ligga på andra sidan inatt bara för det, hihihi)

Kom på igårkväll att jag inte skrivit en rad på en hel vecka. Har haft mycket i huvudet... igen! Planerna att flytta Lilly igen, säga upp stallplatsen, jobba, 30-årskalas på Speakers i lördags (mycket trevligt) och premiärritten på Texaco som var en upplevelse i sig... Häst på 600 kg som får ett "flatteryck" a la Ronja Rövardotters vårskrik (med mig på ryggen!!!) Min min när han la sig ner och skulle rulla sig med mig på ryggen var nog kandidat till ett förstapris i "Låt kameran gå". När jag väl fattade vad som var på gång fick jag kvickt rullat undan förstås och sen vet jag inte om Hin Håle själv flög i honom för han for runt som en galning i 5 minuter innan han kom av sig och traskade tillbaka till oss med världens mest fåraktiga min i nyllet. Han såg lätt chockad ut också faktiskt och förstod nog inte riktigt själv vad som precis hade hänt. Jaja upp igen och sen skötte han sig exemplariskt.

Denna veckan blir väl samma. Stort släktkalas på lördag för Jesper och Moa. 25 pers i vårt hus... Var ska vi sätta dem nånstans?? Planerade egentligen att göra maten själv som jag gjorde till Björns 40-årsfest men NÄ! Jag ringde till Kvantum istället, helt ok pris och maten kommer färdig och upplagd på fat, perfekt! Hinner mamma bli frisk i handen så kunde hon hjälpa oss med tårtorna annars får vi väl ringa Trädgårdskaféet. Allt löser sig säkert, eller hur?

Får väl se om det blir fler inlägg denna veckan...

Pyss o Kräm!

 

Linda

22 mars 2011 15:18

Känner igen mig så i din beskrivning av tröttheten.... Det är ju nu man ska vara pigg, njuta av solen och bara må så gott... Men själv vill jag bara dra täcket upp till näsan och emellanåt dricka lite vin och käka praliner....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Godmorgon världen    Sitter i  min nya lägenhet och njuter av tystnaden. Det är bara jag och mitt kaffe. Flickorna sover, Fonzie ligger bredvid mig i soffan och snarkar och Sotis... Jaja, helt tyst är här ju inte    Snart är det dags att s...

Fredagkväll... Är ensam, sånär som på mina två fyrbenta pojkar som gör sitt bästa för att tränga ner mig från soffan när de inte diskuterar vem av dem som ska ligga i Fonzies korg eller om de faktiskt får plats bägge två    Vin i glaset, X-Factor...

     Precis så känner jag det nu... Det är egentligen rätt märkligt hur ens liv förändras i en handvändning. De första 2 månaderna efter jag fick reda på Björns otrohet befann jag mig i ett chocktillstånd, jag varken åt, sov eller "levde". Gick n...

    Så sanna de orden är. Under de här 8 månaderna har jag verkligen upptäckt vilka mina verkliga vänner är. Ni har stått bakom mig oavsett tid på dygnet. Jag har kunnat ringa er när det har känts som om sorgen skulle riva sönder mitt bröst, när...

Urladdningen kom i torsdags. Satt i fåtöljen och grät som ett barn i 2 timmar. 8 månaders ångest måste ju komma ut förr eller senare? Tack vare er, mina fantastiska älskade vänner tog jag mig igenom den stunden också. Vad skulle jag gjort utan e...