Bodelning... Bara för att du inte kunde hålla dig till mig. Ja jag vet att det inte gick som du ville men vet du vad? "Det tog alltför många år för mig att äntligen bli fri. Det har slitit mig itu. Det fanns ingen bara du. Men jag är lyckligare nu"
Jag tar mig genom detta också och ska gå ur det starkare än nånsin för jag har mina fantastiska vänner, mina underbara barn och någon i mitt liv som ser mig för den jag är och inte vill ändra på mig!

Tänk vilken vändning livet tar ibland. Man tror att allt är så bra och så dyker det upp ett sms som raserar hela ens liv.

"Hej, jag hoppas att jag kommit rätt. Är det Jenny K? Jag har nåt att berätta för dig. Inget trevligt tyvärr o kanske skulle jag likt andra hålla tyst om det. Men jag avskyr och verkligen hatar människor som är otrogna mot sin andra hälft. Hoppas givetvis att du av din man redan pratat om vad som hänt (sanningen) isf kan du kanske bortse från detta sms. Jag vill än så länge vara anonym men kommer att träda fram så fort jag får reda på att du inte fått reda på sanningen. Jag lider nåt fruktansvärt med dig ska du veta. Otrohet är illa nog men att sen oxå kanske råka ut för att andra vet mer än en själv o att det pratas bakom ryggen är nog värre. Det är detta jag vill bespara dig. Jag vet när, var och med vem som din man har haft en kärleksnatt med".

Vad säger man? Hur ska man reagera? Första tanken var att den är personen är helt ute och cyklar! Min Björn skulle ALDRIG vara otrogen, han älskar mig för mycket och är alldeles för rädd om det vi har. Vi hade ju hittat varandra igen efter 10 år! Vi har tre underbara barn och vi älskar varandra.

Konfrontationen var fruktansvärd. Det var ju sant!? "Varför? Var räckte jag inte till? Du visste vad du riskerade!! Jag har talat om för dig i 13 år att den dagen jag får reda på att du varit otrogen är den dagen du åker ut och jag lämnar in skilsmässopapperna!!" Svaret blev: "Varför tror du att jag inte har sagt nåt? Hade jag velat skiljas hade jag berättat direkt." Då kommer nästa tanke... Ok!? Vad hade du i tankarna då? Att du skulle behålla din trogna lilla fru och samtidigt behålla henne? Nä Tack. Otrohet finns inte i min värld och det visste du mycket väl!

Det här halvåret har varit en bergodalbana utan dess like och än är det inte slut. Skilsmässan är inte igenom, bodelningen är kvar och huset är inte sålt. Vill bara knäppa med fingrarna och allt är färdigt!!

Jag som aldrig klagar... Jag säger som han i Splash "What a week I'm having!!"

Så ont som jag har haft den senaste veckan är det mycket längesen jag hade. Har inte ens kunnat sköta mitt jobb ordentligt =O( och då är det illa. Är konstant trött och slocknar som ett utblåst ljus varje kväll. Snarkar gör jag också säger min stackars man. Jag har sagt det innan i bloggen och jag säger det igen, om jag bara hade fått vara smärtfri en dag. Det hade jag kunnat leva på resten av livet tror jag. Inte ens skriva några rader har varit intressant. Detta tar på både humör och energi. Har inget tålamod och nära till gråten hela tiden och det går ut över de jag älskar mest. Ni ska ha en stor eloge för att ni står ut med mig när jag mår så här! Jag älskar er!  

Är lite bättre idag tack och lov. Red Texaco igår och då var det som om det värsta "lossnade" på nåt vis. Har ont idag men inte på samma vis. Har nog lite träningsvärk eftersom Texaco stundtals verkade tro att han var rodeohäst och inte ridhäst . Många asgarv blir det när han får för sig att vissa grässtrå , blommor, lyktstolpar, ja det mesta i hans omgivning ser alldeles livsfarligt ut och kan attackera honom när som helst. Obetalbart var när Madde satte upp en krubba i boxen och han inte vågade gå in och äta för den satt ju inte där på morgonen Tänk om man varit där med en filmkamera!!

Imorgon ska jag åka till djursjukhuset i Helsingborg. Emma ska dit med lille Enzo som blev attackerad av en stor vakthund i torsdags. Blev biten i öronen och huvudet. Enzo ville lukta på honom och sträckte fram nosen och då fick den andra hunden tag i överläppen och drog hans huvud genom en grind där det kilades fast, sen fortsatte han att attackera och tugga och ta nya tag och vägrade släppa och Enzo kom ingenstans. Öronen klyvdes och han har bett överallt i huvudet... Var inte med när det hände men det räcker att ha sett honom när fick komma hem. Stackars liten!

Hur kan man träna sin hund till att skada ett annat djur på detta sättet???? Är såå glad att Enzo lever. Den andra hunden hade bestämt sig att han skulle dö men de lyckades få loss honom till slut! Håller tummarna att han hämtar sig fort och att han inte får men för livet. Ägarens kommentar? "Ni ska vara glada att det var en hund och inte något av barnen"!!?? Hur kan man säga så??? Förstår inte =O(

Pyss och Kräm till er   

Idag vill jag inte. Har så ont att jag inte vet var jag ska ta vägen. En Tramadol och två Alvedon och ändå känns det som att jag inte har tagit nån pilla alls   

Är bara konstig i huvudet iställetSkulle göra vad som helst för att få vara smärtfri om så bara för en dag!! Skönt att vara ledig så jag inte behöver stå och vara trevlig hela dan. Soffan och bloggen är mitt sällskap just nu och stallet är färdigt för idag så jag behöver bara ge mig ut när Moa ska till Annette och sjunga.

Lilly är bättre igen tack och lov. Har ont på såret, undrar hur i hela fridens namn hon har lyckats få det, men det ser rent och fint ut. Svullnaden är borta igen så hon hade nog bara överansträngt sig. Hade utsläppet ihop med Madde imorse, kanonväder och trevligt sällskap gör under för själen, bara synd att det inte hjälpte höfterna också.

Helgen har varit mysig. Känns som om vi tillbringade den i stallet förstås men nu är sommarhagarna redo för hästarna. Gick och frös igår efter regnet. Glömde ju naturligtvis regnjacka hemma, så jag vet var värken kommer ifrån idag.

Lördagkväll tillbringade vi med Maggan och Magnus, blev tacos, rödvin och Chicago till halv tre på natten... Helmysigt! Lite lagom bakis igår förstås men det var det värt hihi.

Ska nog försöka sova en stund tror jag...

Ha en underbar vårdag alla!!

Fredag och drabbad av fullständig bloggtorka =O( Händer ju så mycket nu så jag blir helt matt. Slocknar som ett utblåst ljus varje kväll. Måtte det bli maj snart så min vårtrötthet går över!

Är lite bekymrad för Lilly också. Kom till stallet imorse och benet var varmt och svullet igen =O(. Vill bara att det ska bli bra. Hon mådde ju hur bra som helst när jag gick igår!? Kan ju vara tillfälligt, vi får se imorgon. Hon haltade inte som tur var. Hädanefter får hon stå i sjukhagen. Inga chansningar här inte

Morgonen var helmysig. Hade goa Pernilla med mig i stallet. Hon red Dali och jag Tex sen bytte vi... Såg nog vansinnigt komiskt ut när jag satte mig i sadeln på D-ponnyn Dali... Pernilla höll på att trilla av Tex som hon skrattade iallafall. Tur man kan bjuda någon på asgarv ibland =O). Kändes dumt också... Kunde ju killa Dali på magen med fötterna hihi. Båda hästarna verkade trivas med livet trots vädret.

Imorgon blir det ridning och rensning av sommarhagarna och på kvällen kommer mysiga Maggan och Magnus. Blir tacos och Körslaget och sen kan jag tänka mig att de vill spöa oss i Chicago (vilket de lyckas med allt som oftast).

Söndag? Stallet, möte (misstänker att det blir världens rensning av luften... Trodde vi hade flyttat ifrån sandlådan i vår ålder...) och sen däckar jag nog.

Värken? Jodå den lever i allra högsta grad, blir snart tokig tror jag. Har inte haft en bra dag på länge känns det som    och jag vet att det inte är ett dugg bättre efter lördagsövningen. Tur jag är ledig söndag och måndag.

Vet egentligen inte varför jag känner som jag gör idag...

Solen skiner och då skulle ju vårkänslorna rusa runt i kroppen och man skulle gå runt med ett leende på läpparna men jag vill helst gå och dra täcket över huvudet och titta ut imorgon istället =O(. Vårdepression??

Har absolut ingen förklaring till känslorna och det retar gallfeber på mig!!

Läste på KvP att: "De vanligaste tecknen på vårdeppighet är nedstämdhet och minskad lust att göra något." Japp! That's me! "Forskarna tror att nedstämdheten på våren kan förklaras med att kroppen och själen är i otakt." Hmmm...
"När ljuset kommer tillbaka väldigt snabbt ökar halten av hormonet kortisol. Kroppen blir piggare - men psyket behöver längre tid för att klara omställningen." Hehehe jag är trög...
"Det kan dröja ända fram till maj innan man kommer i fas"!!?? Äh, du skojar??!!

Jaja, jag piggnar till i maj då... Kan man gå i ide tills dess? Då kanske jag slipper den här förbannade värken också! Är såå trött på den just nu. Hade gjort vad som helst för att slippa den om så bara för en dag eller två. Vill ju inte ta Tramadol heller. Mår inte bra av dem och efter den har slutat verka så blir jag "bakis". Häller hellre i mig en flaska vin då faktiskt.

Vaknade imorse med en hals som ett öppet sår. Vill inte bli förkyld och har dessutom inte tid till det heller. Stackars Björn önskade väl att det var han som sovit med öronpropparna inatt. Vet att jag kan snarka som ett helt skogshuggarteam när jag sätter den sidan till (ska ligga på andra sidan inatt bara för det, hihihi)

Kom på igårkväll att jag inte skrivit en rad på en hel vecka. Har haft mycket i huvudet... igen! Planerna att flytta Lilly igen, säga upp stallplatsen, jobba, 30-årskalas på Speakers i lördags (mycket trevligt) och premiärritten på Texaco som var en upplevelse i sig... Häst på 600 kg som får ett "flatteryck" a la Ronja Rövardotters vårskrik (med mig på ryggen!!!) Min min när han la sig ner och skulle rulla sig med mig på ryggen var nog kandidat till ett förstapris i "Låt kameran gå". När jag väl fattade vad som var på gång fick jag kvickt rullat undan förstås och sen vet jag inte om Hin Håle själv flög i honom för han for runt som en galning i 5 minuter innan han kom av sig och traskade tillbaka till oss med världens mest fåraktiga min i nyllet. Han såg lätt chockad ut också faktiskt och förstod nog inte riktigt själv vad som precis hade hänt. Jaja upp igen och sen skötte han sig exemplariskt.

Denna veckan blir väl samma. Stort släktkalas på lördag för Jesper och Moa. 25 pers i vårt hus... Var ska vi sätta dem nånstans?? Planerade egentligen att göra maten själv som jag gjorde till Björns 40-årsfest men NÄ! Jag ringde till Kvantum istället, helt ok pris och maten kommer färdig och upplagd på fat, perfekt! Hinner mamma bli frisk i handen så kunde hon hjälpa oss med tårtorna annars får vi väl ringa Trädgårdskaféet. Allt löser sig säkert, eller hur?

Får väl se om det blir fler inlägg denna veckan...

Pyss o Kräm!